Vildmarken återvänder: Sveriges nya storsatsning på att låta skogen bli vild igen

En ny syn på naturen

Under lång tid har den svenska skogen betraktats främst som en ekonomisk resurs, en råvara att bruka och avverka för industrins behov. Men under 2026 håller synsättet på att förändras, och allt fler röster lyfter nu fram naturens värde i sig, som en livsviktig grund för både klimatet och den biologiska mångfalden.

Som ordförande för Forest Europe under perioden 2025 till 2026 har Sverige åtagit sig att driva på ett mer hållbart skogsbruk i hela regionen. Landet är samtidigt en global föregångare inom träbyggande, där omkring nittio procent av alla enfamiljshus byggs i trä, en andel som fortsätter att växa stadigt.

Bakom denna fasad av framgång döljer sig dock en växande insikt om att naturen behöver mer än bara ett ansvarsfullt brukande. Det handlar om att aktivt låta delar av landskapet återgå till ett vildare tillstånd, där naturliga processer får styra utvecklingen utan ständig mänsklig inblandning och kontroll.

Vildmarken återvänder till Västerbotten

Det kanske tydligaste exemplet på detta nya tänkande är ett pionjärarbete som inleddes under sommaren. Arbetet med att återförvilda skogen kommer i första hand att fokusera på biosfärområdet Vindelälven-Juhttátahkka i Västerbottens län, ett vidsträckt och värdefullt landskap i norra Sverige.

Tanken bakom återförvildning är att låta skogen utvecklas mer på egna villkor, med större variation i trädslag, åldrar och strukturer än vad ett traditionellt brukat bestånd erbjuder. På så sätt skapas livsmiljöer för en mängd arter som annars har svårt att överleva i den ensartade produktionsskogen.

En viktig aspekt av projektet är att det inte bara handlar om djur och växter, utan också om människor. Åtgärderna är utformade för att stödja både den biologiska mångfalden och de lokala samiska samhällena, vars traditionella livsstil och renskötsel är djupt sammanflätade med skogens hälsa och tillstånd.

Att återväta myrarna

Parallellt med skogens återförvildning har en annan metod seglat upp som en avgörande pusselbit i klimatarbetet. Återvätning av tidigare utdikade och torrlagda myrmarker har utvecklats till en central strategi för att minska utsläppen av växthusgaser och samtidigt återställa värdefulla ekosystem.

När våtmarker dräneras frigörs stora mängder koldioxid som tidigare varit bunden i marken under mycket lång tid. Genom att åter höja vattennivån kan denna process bromsas, och myren kan på nytt börja fungera som en naturlig kolsänka som binder kol istället för att släppa ut det i atmosfären.

Fördelarna med återvätning stannar dessutom inte vid klimatnyttan. De återställda våtmarkerna gynnar också den biologiska mångfalden, skapar livsmiljöer för fåglar och insekter, och bidrar till att bättre hålla kvar vatten i landskapet under perioder av både torka och kraftiga regn.

En kris som inte kan ignoreras

Dessa satsningar sker mot bakgrund av en allvarlig verklighet som inte går att blunda för. Förlusten av biologisk mångfald beskrivs i dag som det största miljöproblemet i Sverige, ett hot som på sikt kan rubba hela ekosystemens förmåga att fungera och förse oss med livsviktiga tjänster.

Siffrorna talar sitt tydliga språk om läget. Så mycket som sjuttiosju procent av landets naturtyper och omkring femtioen procent av arterna uppvisar en ogynnsam bevarandestatus, vilket innebär att en stor del av den svenska naturen befinner sig i en oroande och sårbar situation.

Vägen framåt

Forskning pekar samtidigt på att möjligheterna är stora om rätt åtgärder sätts in i tid. Särskilt lyfts betydelsen av ekologiska korridorer fram, vilka gör det möjligt för djur att röra sig friare genom landskapet och anpassa sig när klimatet förändras och deras livsmiljöer gradvis förskjuts.

Sammantaget markerar 2026 ett skifte i hur Sverige förhåller sig till sin natur. Om ambitionerna kring återförvildning och återvätning kan förenas med skogsbrukets behov, finns hoppet att landet inte bara kan bevara sin unika vildmark utan också visa vägen för resten av Europa.