Regeringen ger grönt ljus för koppargruvan i Laver: naturen och renskötseln får ge vika

Den 12 augusti 2026 gav den svenska regeringen grönt ljus för gruvbolaget Boliden att gå vidare med en ny koppargruva i Laver utanför Älvsbyn i Norrbotten. Beslutet innebar att regeringen avslog två miljöorganisationers överklaganden, och det ställer på sin spets den svåra avvägningen mellan den gröna omställningens behov av metaller och skyddet av natur och rennäring.

Formellt handlar beslutet om den bearbetningskoncession som Bergmästaren beviljade den 2 september 2025, och som två miljöorganisationer därefter överklagade. Bland dem som protesterat finns Naturskyddsföreningen. Med regeringens avslag på överklagandena står det nu klart att projektet får fortsätta framåt, trots den omfattande kritik som har riktats mot planerna.

De ekonomiska argumenten är tunga. Enligt regeringen skulle gruvan kunna fördubbla Sveriges kopparproduktion och öka EU:s samlade kopparproduktion med tio procent. Det rör sig om ett dagbrott av gigantiska proportioner, med en planerad årlig malmproduktion på omkring 36 miljoner ton, vilket skulle göra Laver till en av de största koppargruvorna i hela Europa.

Regeringens motiv

Klimat- och näringslivsminister Ebba Busch motiverade beslutet med både omställning och säkerhet. Vi måste kunna stå på egna ben i en orolig omvärld där koppar behövs till både elnätet och försvaret, sade hon. Genom att ge grönt ljus för koppargruvan i Laver kan vi fördubbla Sveriges koppar, framhöll ministern i samband med att beskedet offentliggjordes.

Beslutet vilar tungt på begreppet riksintresse. Länsstyrelsen i Norrbotten har konstaterat att en gruva i Laver visserligen skadar naturen och försvårar renskötseln, men att riksintresset för värdefulla mineral väger tyngre. Med andra ord bedöms tillgången till koppar vara så strategiskt viktig att den ges företräde framför de lokala miljövärdena i området.

Naturen och renarna betalar priset

Priset för beslutet betalas framför allt av naturen och renskötseln. Gruvdriften innebär att omkring 2 163 hektar naturbetesmark går förlorad, mark som fungerar som vinterbete för renar. För den berörda samebyn Semisjaur-Njarg betyder det att ett viktigt vinterbetesland i praktiken förlorar sin funktion, med långtgående konsekvenser för renhjordarna.

Även vattnet oroar. Projektet berör Piteälven, som är ett skyddat Natura 2000-område, och kritiker varnar för risker för dricksvattnet för över 36 000 personer i Piteå. Till detta kommer att omkring en miljard ton mineraliserat berg ska brytas och bearbetas, en hantering som i sig medför betydande ingrepp i landskapet och risker för föroreningar.

Kritiken växer

Motståndarna anser att uppoffringen är orimligt stor i förhållande till utbytet. Det är inte acceptabelt, säger Cecilia Goldkuhl från Naturskyddsföreningen i Älvsbyn. Hon pekar på att malmen i Laver innehåller mycket små mängder koppar, endast 0,2 procent, vilket betyder att enorma mängder berg måste brytas för att få fram en förhållandevis liten mängd metall.

Också lokala röster höjs mot beslutet. Henrik Blind, miljöpartistisk politiker i Jokkmokk, har lyft fram avvägningen mellan tryggad dricksvattenförsörjning och mineralutvinning som central. För många i regionen handlar frågan inte bara om enskilda arbetstillfällen, utan om vilka värden som ska väga tyngst när ren natur ställs mot industriell exploatering.

Vad händer nu

Med koncessionsfrågan avgjord går processen nu vidare till nästa steg. Boliden måste ansöka om miljötillstånd, som prövas av mark- och miljödomstolen. Det är där de mer detaljerade miljöfrågorna, som utsläpp, vattenhantering och skyddsåtgärder, kommer att granskas närmare innan en eventuell gruvbrytning faktiskt kan inledas i praktiken.

Laver bär också på en historia. På platsen bröts koppar redan mellan åren 1938 och 1946, innan gruvsamhället övergavs för omkring 80 år sedan. Nu väcks området till liv igen, men denna gång i en helt annan skala och i en tid då avvägningen mellan gruvnäring, klimatomställning och urfolks rättigheter är långt mer laddad än förr.

Beslutet om Laver blir därmed ett tydligt exempel på den gröna omställningens inbyggda dilemma. Samma koppar som behövs för elnät, elbilar och försvar finns ofta i marker som är värdefulla för naturen och livsviktiga för rennäringen. Striden om Laver är knappast över, utan flyttar nu vidare till domstolarna och till en allt bredare samhällsdebatt.